Julhälsning till Marcello, Marianne och Federico! Och en massa slängpussar till Federico (från Clara) och Marcello (från Astrid).
Kyrkan i sammanhanget är Storkyrkan, där vi ska kolla på julkrubban. På Skansen ska vi inte kolla på djur så mycket som vi ska gå till gamla gårdar och på Staffansgång – men det vet inte tjejerna än!
Vad vi lagade? Köttbullar med ugnsbakad potatis och tomatsås med röd paprika. Astrid visade stor fallenhet för matlagning! Hon var jättebra på att hälla upp precis lagom mycket olja i stekpannorna, salta potatisen, skära tomater – vi höll i kniven tillsammans – och röra om i tomatsåsen. ("Hon" som skulle sova över hos sin mormor är förstås storasyster Clara.)
(Renata är en väninna till mina föräldrar. Vad Marcello hälsade henne, istället för en god jul, förstår ni som kan italienska. Till er andra är hans ålder, tre, möjligen en ledtråd.)
Jag försöker få Marcello att sjunga något, och han är som ni hör inne på Sockerbagaren. Det avslutande "spela igen!" går ut på att han hellre vill titta på sig själv och sina kusiner på skärmen än att bli inspelad själv – eller kanske snarare att han inte riktigt förstår sambandet mellan inspelning och uppspelning... Här är han en smula okoncentrerad, men förhoppningsvis framgår ändå vilken god svenska han talar – efter blott ett par veckors vistelse i Sverige och ett helt litet liv som dittills enbart italiensk-talande.
Tio sekunders inspelning gjord på julaftonen på vardagsrumsgolvet i Frösundavik i Solna (där mamma och pappa bor):
Främre raden, från vänster: Astrid (2), Clara (4), jag Bakre raden: Veronica, mamma, pappa, Anders
Inte alla förstår riktigt vad som händer och att min lilla dator som vi stirrar på faktiskt innehåller en liten videokamera, men men..!
Marianne är med sin familj i Rom denna jul.
En lite längre julhälsning från mig, Astrid och Clara finns även på min egen dagboksblogg, här (inklusive solosång av Clara). Och så kan den som vill se familjen Kinn sjunga "Midnatt råder" (Marcellos favorit) i föregående inlägg/här nedan.
Klicka på pilen om ni vill se en 51 sekunders julhälsnings-video, inspelad med datorn i min säng.
Detta var alltså tänkt som generalrepetitionen, därav min fåniga grimas, men det blev aldrig bättre än så här... Sedan tröttnade tjejerna, och vi övergick istället till att sitta på mitt golv och dricka fläderblomssaft och äta lussebullar.
Sextio småttingar bildade ett rart Luciatåg på gården utanför dagis, klockan 15 på eftermiddagen – just när det började skymma över Sundbyberg.
Man fick egentligen inte ta några bilder, men faster smög minsann ändå fram kameran ibland.
Clara är den Lucia som har på sig en mössa under kronan, intill tomtarna till vänster i bild. Och Astrid är den av pepparkaksgummorna som står längst fram, med en tydlig reflex ovan skorna.
Efteråt blev det kaffe, saft, lussebullar och kakor inne på dagis! En skarp kontrast till strandtillvaron och champagne-minglandet på konstmässan Art Basel i Miami som jag hade ägnat mig åt blott några dagar tidigare...